Mer hjärta i matlagningen

Häromdagen lagade jag en curryrätt som jag börjar bli ett återkommande inslag i min repetoar - Curry á la Cor.

Tidigare i höst när vi studerade människans cirkulation och hjärtats anatomi bestämde jag mig för att göra en curryrätt med grishjärta i. De flesta som umgås med mig reagerade med viss avsmak, men jag vill här slå ett (hjärt)slag för hjärta som ingrediens i vardagsmat. Grishjärta är billigt (29 kr/kg), rikt på järn (4 ggr högre än vanligt kött) och innehåller relativt lite senor och fettstråk. Enda tveksamheten kring hjärta är dess höga kolesterolinnehåll (10 ggr högre än fläskkotlett) men huruvida detta har någon betydelse är ett omdebatterat ämne inom vetenskapen just nu. Å ena sidan hävdar "den gamla skolan" att vi drastiskt behöver skära ned på vår kolesterolkonsumtion för att hämma förkalkningen i våra blodkärl. En professor på vårt universitet, Prof T. Olivecrona, menar att den nya forskningen pekar mot att kroppen reglerar sin interna produktion av kolesterol utifrån tillgången på dietär kolesterol. Detta skulle innebära att kroppens nivåer av kolesterol inte är beroende av hur mycket kolesterol vi äter. Istället är det faktorer som motion och inflammation som avgör vilken "kolesterol-nivå"kroppen lägger sig på. Jag skulle kunna beskriva det här mer utförligt och vetenskapligt, men det får bli en annan gång, idag skriver jag om matlagning!

Curry Cor

ca 500 g grishjärta

4dl Kokosmjölk

2 msk Röd currypasta

1 msk socker

2 msk fisksås

6 färska kolvar minimajs

1 morot

1 konservburk vattenkastanjer

Några blad thaibasilika till garnering

Rensa grishjärtat. Mätt i vikt är det inte mycket som ska bort, men det är lite pilligt. Ta bort klaffar, blodkoagel(klumpar) och det som kan vara kvar av aorta och truncus pulmonalis (lungartären) Det finns ett kärl på baksidan, inbäddat i fett(sinus coronarius) skär ur den också. Skär hjärtat i lagom stora bitar, något mindre än en köttbulle. Skär grönsakerna.

Värm en wokpanna eller gryta och lägg i en sked av det översta, hårda, av kokosmjölken. Stek i woken under omrörning. När kokosmjölken (nu smält) börjar skikta sig lägger du i socker och currypasta. Rör om tills smeten är jämn och tillsätt sedan hjärtbitarna. Stek i ca 5 min. Häll sedan i resten av kokosmjölken och koka upp. Dra ner värmen och låt köttet koka 5 min. Lägg sedan i majs och vattenkastanjer och koka ett par minuter. Tillsätt sedan morötter och fisksås, rör runt och låt dra på eftervärme någon minut innan rätten serverar med thaibasilika som garnering.

Träningsnotiser: Joggade idag. 9,36 km på 43:32 med en snittpuls på 178 slag/min. Lite långsammare än förra gången, men jag fick iaf inte ont i vaden den här gången. Skönt! Hade vaden fortsatt krångla hade ja fått punga ut med 450 kr för ett naprapatbesök. Nu verkar jag slippa det...

En händelselös lördagkväll

Titeln verkar ju inte speciellt positiv, men än är klockan bara halv sju. Vem vet? Något kanske jag hittar på...

Igår lagade jag Paella, saffrankryddat ris med räkor och musslor. Det blev gott, även om riset var en aning kladdigt. Om jag lagar det igen ska jag lägga upp receptet här.

Idag prövade jag att jogga runt Nydalasjön. Var lite betänksam eftersom mina vader har värkt så de senaste gångerna... Men men, ut bar det iaf. 9,36 km. Tid - 43:09 Snittpuls - 178 slag/min. När jag kom hem hade jag ont i vaderna igen, fast lite mindre än tidigare gånger... Kanske är det här något övergående.

Hursomhelst... Till inläggets höjdpunkt: Dagens Bröd

Mormor gav mig ett recept innan jag åkte upp till Ume igen med löftet om att det var - "Ett jättegott bröd!" Först idag testade jag det och... jojomän, det var ett underbart bröd! Om du läser det här mormor, ett stort tack.

300 g Vetemjöl
2 dl Havregryn
1 dl russin
1 dl krossade linfrön
1 dl grovhackade hasselnötter
(1 dl torkade aprikoser) -Det var jag utan
1 tsk salt
2 tsk bakpulver
4 dl yoghurt
0,5 dl flytande honung
0,5 dl lingonsylt

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda alla torra ingredienser. Tillsätt yoghurt, honung och lingonsylt. Blanda väl och häll upp i en avlång bakform. Grädda i ugnen i ca 50 min. Låt svalna under bakduk.

Jag kommer nog få baka ett nytt bröd inom några dagar, den lär inte räcka länge...

Go'kväll

Det blev en bättre dag efter söndagens elände. I dagarna som gått har jag dels gjort en thailändsk curry med flundra och ikväll gjorde jag en bönröra med mungbönor, morötter, paprika, lök, squah i krossade tomater. De va gott, men jag snålade nog lite med kryddningen... Glömde ta bilder också. Det var lite synd, det var en vacker bönröra.

Fiskcurryn från i måndags var ganska lyckad, de blev en väldigt mild curry som inte direkt är till för att chocka smaklökarna, utan mer lyfta fram en god, vit fisk. Kanske skulle den fungera suveränt som en sidorätt vid en större middag för att komplettera något riktigt starkt? Här kommer receptet iaf:

600 vit fisk (i mitt fall stillahavsflundra, ingen aning hur miljövänligt det är, men gott var det!)
2 msk Phanaeng-Pasta (recept nedan)
2 msk olja
4 dl kokosmjölk
1-2 msk fisksås
1 msk socker eller palmsocker
En näve thaibasilikablad


Fräs Phanaeng-pastan med olja i en wok. När den luktar gott (förhoppningsvis) efter ca 2 min häller du i kokosmjölken. Låt den koka själv i 5 min för att få den lite tjockare, tillsätt sen fisksås och socker och vänta någon minut. Dra ner/slå av plattan och tillsätt fisken. Låt den koka ett par minuter men var försiktig så att den inte börjar koka sönder, det är lätt hänt.
Strö thaibasilika över och servera med ris och några wokade grönsaker. Hoppa för guds skull inte över thaibasilikan, den behövs för att ge lite djup åt den här annars ganska neutrala rätten.




Phanaeng-Pasta

3 torkade chilifrukter
2 stjälkar citrongräs
4 cm galangalrot (eller ingefära)
5 vitlöksklyftor
3-4 schallotenlökar (jag fick nöja mig med gul lök den här gången)
1 msk koriander
1 tsk räkpasta (Äckligaste ingrediensen i mitt kök, men fyller sin funktion till fullo när man gör thaipasta)
1 tsk spiskummin
3 msk sköljda jordnötter

Blötlägg chilifrukterna nån minut i ljummet vatten, grovhacka dem sedan och gör dig av med fröna om du inte vill göra pastan lite starkare. Skär bort den översta, gröna delen av citrongräset samt ev. kvarvarande "rot" Hacka resten av stjälken. Om du har en halvdan mixer, grovhacka resten av ingredienserna. Om du har en hejdundrande "blender", ös i allt. Kör alltihop tills det är en smet. Om den känns aningen torr (jämför med köpt thaipasta) kan du tillsätta lite rapsolja eller jordnöttsolja.

Pastan håller 2-3 veckor i kylen och 2-3 månader om man fryser in den. Här kan man nyttja en iskubsform, eftersom varje kub brukar rymma 1 msk. Glöm bara inte att dra en påse runt den så att du inte får något smakutbyte i frysen...

Ja, inte det mest spännande inlägg jag har skrivit. Jag funderar på att öppna en "pool" på bloggen så folk kan rösta på vilket djärvt recept jag ska ge mig i kast med, har t ex fortfarande inte försökt göra norrländsk palt. Ett annat receptförslag är koreansk råbiff, eller vad sägs om Vietnams nationalrätt, Phó? När jag funderar på det, när receptet är framröstat kanske man kan ha en ny omröstning om vem jag ska bjuda experimentet på?

Dagar man helst glömmer

Idag hade jag tänkt demonstrera vad man kan göra med överblivet ris. Det finns ett mkt gott kinesiskt recept där man steker dagsgammalt ris med ägg, lök och ingefära. Det passade dessutom bra eftersom jag då har en matlåda av det japanska bogfläsket till imorn.
Tyvärr så upptäckte jag när löken fräste i woken att kamerabatterierna var slut. Den här rätten är väldigt enkel sett till ingredienserna men den går undan när man väl har startat och för att göra den rättvisa ville jag visa bilder på den.
Så... Batterierna är slut, precis när jag ska fotografera matlagningsprocessen. Snabbt ger jag mig iväg genom lägenheten på jakt efter två AA-batterier. Jag lootar alla fjärrkontroller vi har, men upptäcker att inget av batterierna har kräm nog för kameran... Samtidigt ligger ett paket AAA-batterier (de små skitarna) och hånler åt mig i fönstret. Det blev inga foton... Jag är bitter. Det blev naturligtvis ovanligt lyckat idag och hade gjort sig fin-fint på bloggen.

Men jag borde ha anat att de skulle bli en sånhär dag... Igår kväll när jag skulle till två klasskompisar och titta på film fick jag punka. Platt däck, 2,5 km hem. Dåligt klädd för den frostnatt det kom att bli.
Som tur var är min rumskamrat en ängel och kom med bilen å hämtade mig. Det bättrade på humöret avsevärt, även om jag innan punkan hade fått vända hem för att hämta den kvarglömda plånboken (vars frånvaro uppdagades när jag stod i kassan på ica).

Idag tog jag bussen till stan för att köpa det som krävdes för att åtgärda gårdagens missöden. På Clas Ohlsson inhandlades reparationssats, cykelpump som passade min ventil samt en sladd som skulle förena min dators musikdatabas med stereons avsevärt bättre ljudanläggning.

Så... Hem igen, in med cykeln i lägenheten och på med "skit-kläder". Efter lite mekk fick jag av bakhjulet. Reparationen gick faktiskt bra, men pumpen gick sönder när jag skulle använda den. Pumpen gick däremot att laga den med... Tyvärr var det inte till så mycket hjälp för den kunde bara pumpa upp en bråkdel av det erfoderliga trycket innan munstycket släppte. Mina däck kräver dubbla trycket mot vad ett bildäck kräver så det var bara att ta sin cykel och ge sig ut i jakt på en bensinmack.

Närmsta mack som förser bilister och upprörda bloggare med luft ligger vid gamliavallen. Gick dit, cykla hem. lite över 1 h...

Naturligtvis visade det sig att jag köpt fel sladd....

Ashita, genki ni naare. Betyder typ: Imorgon blir en bättre (gladare) dag.

Försoning....

Ända sedan jag lärde mig vad en samuraj var som 7-åring har den japanska röd-vita flaggan vajat nära mitt hjärta. Historian, arkitekturen, filosofin, musiken, naturen, ja allt japanskt engagerar mig djupt. Därför är det med skam i hjärtat som jag måste erkänna mitt bristande tycke för japansk mat!

Tyvärr, det smärtar mig djupt att skriva det, men jag har aldrig fastnat för sushi, miso eller wasabi. Jag vet inte om det är märkvärdigheten runt matlagningen, den zen-lika inställningen att "less is more" eller förkärleken att ha alger och sjögräs i maten, men det slår bara inte an rätt strängar inom mig...

Självklart kan jag bara haft otur, jag hoppas verkligen det! Att sushin jag ätit t o m hade ratats som förstörd av en utsvulten japan. Att jag tolkat recepten fel eller på annat sätt förstört mina egna försök till japansk matlagning... Man kan alltid hoppas, för det känns så fundamentalt "fel" att älska allt med ett land utom maten (och manga, men det har jag inga skuldkänslor för).

Men så, igår, försonades Anton med japansk matlagningskonst för ett ögonblick. Receptet hette "Buta no Shogayaki" och bestod av bogfläsk som marinerades i bl a ingefära, soja och sake för att sedan snabbt stekas i sin egen marinad. Underbart! Naturligtvis måste jag dela med mig av receptet:

500 g tunt skivat bogfläsk
olja, till stekning

Marinad
3 cm ingefära
3 msk kikkoman soja
2 msk sake
1,5 msk mirin
2 vitlöksklyftor

Skär snitt i bogfläsket så att det inte drar ihop sig för mycket under stekningen. Bäst brukar vara att skära tunna snitt i bindväv och fett, dessa tenderar att dra ihop sig mest.
Riv ingefäran och pressa vitlöken och blanda med övriga ingredienser i en skål.
Lägg i bogfläsket och blanda ihop ordentligt så att varje bit är ordentligt indränkt.
Marinera 30 min.
Värm olja i en stekpanna, ta upp köttbitarna och torka dem något innan du lägger i dem. Det kommer att skvätta ordentligt även om du torkar dem, men hellre bara mycket än extremt mycket.
Stek dem tills de får en vacker färg och lägg upp dem på ett fat. När alla är klara, lägg tillbaka alla i stekpannan och häll på resterande marinad. Stek någon minut och servera sedan.

Jag serverade dem med ris, morötter, cocktailtomater och rättika med soja på. Blev positivt överraskad av rättikan, den blir förträfflig med lite soja på. I efterhand kom jag på att man skulle banka fläsket mört, något jag hade glömt. Som tur var blev det inte segt, men hade jag bankat hade det väl blivit ännu mörare.

Det här var nog det godaste jag lagat på två-tre veckor, så än finns det hopp för den bräckliga relationen mellan mig och det japanska köket.

Tränade dessutom igår, innan maten. Gav mig ut halv sex i skymningen och tog mig en längre tur än jag någonsin sprungit innan. Runt Nydalasjön, längs med Ålidhem, upp till sjukhuset, över till gammlia, upp genom Sandbacka för att sedan runda norra stadsliden och bege mig hem till Mariehem. 14,7 km allt som allt. Klockan stannade på 1:16:53 och visade en genomsnittspuls på 168 slag/min. Löphastigheten: 5,23 min/km

Kändes märkligt hur lite skillnad jag kände på den här distansen och 11,4 km, min tidigare längsta distans. Hade lite oflyt med vänsterfoten dock, med kramp i fotvalvet efter 8 km... Dessutom gick jag som en gammal gubbe efteråt p g a värk i vaderna, men vafan, lidande är oundvikligt... Just nu känns det som att jag kommer att ha sprungit en halvmara (21 km) innan jullovet. Det hade varit skönt, mitt mål är ju inte bara att klara Gbg-varvet utan även få en tid som jag vågar dela med mig av...

The day I went nuts...

Ja.. Torrare humor får man väl leta efter men någonting var jag ju tvungen att göra av det.
För ett par veckor sedan var jag på fjällvandring. Bemött av viss skepsis hade packade jag med mig noga avvägda nötblandningar för att förse mig med den energi min kropp behövde. Visst, vi hade ett par lagade mål mat också, men jag måste verkligen framhärda - Nötter is the shit!

Där gick vi, i hårt väder med tung packning på våra axlar. Vinden piskade oss i ansiktet och snön yrde runt mina nyinköpta Vikingkängor. I min ficka hade jag ständigt en påse nötter+russin som jag smaskade på. Inget behov för pauser här inte! Möjligtvis hade jag något mycket nötter med mig, när vi kom hem till Umeå hade jag bara ätit upp hälften av min medhavda mat. Men men, vädret var hårt och vi kanske hade blivit kvar i den där fjällkåtan ett par dagar till. Då hade nötterna blivit populära...

Till syvende og sist är jag en nörd när det gäller vissa saker, så även när det gäller nötter. Därför arbeta jag fram en "nötkalkyl" så att jag skulle kunna beräkna kaloriinnehållet och fördelningen mellan fett/kolhydrater/protein beroende på vilka proportioner jag använde mig av. Sen vägde jag upp dem i individuella påsar á la 750 kcal. 183 g/påse... Ni börjar förstå innebörden av ordet "nörd" nu va?

Gott var det också, det var verkligen inget jag tvingade i mig. Därför har jag blandat fem nya påsar som jag ska ha som "nödlunch". Väldigt skönt om man inte orkar ställa sig och laga mat på kvällen...

Min nya nötblandning är aningen justerad, men väldigt lik orginalet. Här följer sammansättningen:

200 g Sötmandel
100 g Valnötter
100 g Solrosfrön
300 g Russin
200 g Rostade sojabönor

5 portioner

690 kcal/portion
31 g/portion
46 g fett
52 g kolhydrater

Det här är inget jag rekomenderar till någon, det är helt enkelt vad jag äter. Folk får gärna pröva men jag tror inte det är någon mat som lämpar sig för viktkontroll (men vem vet?)

Ett sista råd bara, försök inte gräva efter nötter i fikan med lovikavantar på, naturens egen "high-tech-fiber" lämpar sig inte att ha i munnen...


p.s. Åt min fisk idag, något godare nu faktiskt, men mina råd från igår står fast. d.s

Torsk med citron och senap

Ja, mitt signum brukar ju vara asiatisk mat så att börja med Torsk i ugn känns ju lite fel, men torsken var redan inköpt och tinad. Dessutom måste man ju variera sig lite. Receptet hittade jag i en rumskompis receptbok. Receptet lyder:

400 gram Torsk
2 dl créme fraiche
0,5 dl mjölk
1 tsk mjöl
citronskal från 1/2 citron
1 tsk dijon senap
basilikablad, till garnering
salt och vitpeppar

Skär torsken i bitar och lägg i en ugnsform.
Salta och peppra
Riv citronskalet.
Blanda, créme fraiche, mjölk, mjöl, citronskal och senap.
Häll blandningen över torsken och he in den i ugnen på 225 grader i 20 min.
Serveras med ris och färska grönsaker.

Såhär såg det ut
Vad ska man säga om det då? Smakade det bra? Mjo, helt okej. Men det blev för lite. Hade blivit hungrig om ja skulle gjort 4 portioner av det här. Åt en portion och gjorde två matlådor istället.
Sen skulle jag rekommendera mer mjölk, typ 1-1,5 dl, såsen blev för tjock för min smak.
Dessutom prövade jag att riva citronen grovt istället för fint. Det blev intressant... Riv fint istället, gott folk. Lagar jag det här nån annan gång kör ja nog dubbelt så mkt senap, kände inte särskilt mycket av den.


Vill bara påpeka att torsken var kravmärkt och fiskad i nordostatlanten med lina och krok, något annat hade inte mitt arma samvete klarat av när torsken är så torsk i övrigt.

Ja, en bra blogg är ju inte bra om den inte är underhållande, vilket mitt allra första inlägg inte verkar vara... Jag får fundera på hur man ska göra det här formatet mer underhållande, visst, jag ska ju berätta om träningstabbar och min kärlek till min riskokare inom sinom tid, men ack så plågsamt om ja inte skulle ha något att berätta om...

Fortsättning följer...