Hej allihopa

Idag håller jag på att göra hummus. Det ska bli gott, det var längesedan...
Mitt inlägg idag handlar dock inte om hummus, eller någon annan mat heller för den delen.
Det här är inte avsett att vara någon politisk blogg eller någon "rädda-världen-blogg", men ibland kan man inte låta bli att bli berörd.

Sedan julhelgen är det krig i Gaza. Visst, somliga bemöter dom orden med att det alltid är krig i Gaza. Äsch, jag skriver inte här för att älta om vem som är skyldig, vem som har rätt att gripa till våld eller vilket land/förbund som borde gripa in och hur. Det jag vill förmedla idag är följande:
Två sidor är i konflikt med varandra. Civilbefolkningen lider skada och död på båda sidor, palestinierna har haft flest döda/skadade, men vem kan mäta lidande?
Israelerna har ett utvecklat och fullt modernt sjukvårdssystem, Palestiniernas sjukvårdssystem är... ja... ansträngt.
Röda korset tillhandahåller ambulanser i Gaza. Innan konflikten trappades upp fanns det 45 ambulanser där. 7 av dessa har förstörts av israelisk eld. Ambulanserna är av oerhört stor vikt för att kunna rädda livet på de som skadas av förlupna kulor, raketer och granatattacker.
Röda korset, Sverige, har påbörjat en insamling för att skicka 10 nya ambulanser till Gaza. Kostnaden beräknas landa på 5 miljoner kronor. Idag bidrog jag med 150 kr.

Människor skadas i krig, människor dör, 10 ambulanser ändrar inte det faktumet. 10 ambulanser får inte heller någon av sidorna att lägga ner sina vapen och kramas i försoning.
Men, för att nå försoning måste man förlåta. Och att förlåta att fienden skadat din syster, son eller mamma är lättare än att förlåta en fiende som för evigt berövat dig någon du älskar...

Det är en jävla skillnad på att hamna sjukhus och att dö. Dessa ambulanser är en del av den skillnaden.

Ett nyår utan Bop-it...

Ja, traditionen har ju tidigare varit att nyår firas i Björns lägenhet med ihärdiga försök att slå tidigare rekord på den krävande (kanske meningslösa) koordinationsmaskinen Bop-it...
I år hade Björn svikit Björnligan (som nu blir "Björnligan minus Björn") för att skåla (och skråla) in 2009 tillsammans med "öborna". Som väl var kunde Linda hosta nyårsmiddan hos sig. I Björnligan har jag en kockfrände i David, numera känd som "David den skäggige". David hade tillagat någon dubbelmarinerad fläskfilé enligt hemligt familjerecept. Han ville inte öppen erkänna att det var hemligt men alla ansträngingar att undvika frågor om kryddningen avslöjade honom...
Fair play, min familj har också hemliga recept, en del med dunklare historier än andra (som du vet, tofeset...)

Innan vi avnjöt den hemliga fläskfilén rodde jag ihop en vegetarisk (icke-asiatisk!) förrätt med vissa märkvärdighetsdrag. Ruccola, getost, honung och päronskiver låter i mina ögon lite wanna-be, speciellt med grovhackade nötter ovanpå... Jag får dock lyfta på hatten för författarna till "Under valnötsträdet", det var en riktigt god förrätt!

Till salladen behövdes en vinägersås, den tillreddes på följande vis:

En vitlöksklyfta krossas lätt med ett knivskaft och läggs i en skål tillsammans med en nypa salt och lite peppar. Över detta ringlades en halv tesked flytande honung och 1,5 msk vitvinsvinäger. Finhacka en halv schalottenlök och tillsätt. Efter 5-10 min avlägsnas vitlöken. Blanda ner 3 msk rapsolja och 3 msk olivolja och rör vinägersåsen jämn.

Själva salladen tillagades såhär:

Skölj 200 g lösviktsallad i kallt vatten. Om du inte har en egen köksträdgård med advekvat mångfald, gå till ica och köp en blandning av deras lösviktsallad. Håll oxå koll på att den e färsk, man vill inte servera sunkiga salladsblad till förrätten (eller nån rätt för den delen).
Hacka en handfull valnötter (eller cashewnötter, om staden du befinner dig i för tillfället har slut överallt på allt utom de absolut dyraste, kravmärkta valnötterna á la 330 kr/kg)
Skär bort "ändarna" på fårosten och skiva den i cm-tjocka skivor. Värm ugnen till 250 grader. Under tiden, lägg ut ostkivorna på bakplåtspapper och ringla olivolja och flytande honung över dem. Krydda sedan med lite timjan. Sätt in ugnsplåten i ugnen och vakta noga i 4-5 min, osten har en tendens att smälta och "rinna ur". Ta ut plåten innan detta händer. Medans ostarna svalnar något (så att man kan lyfta dem med stekspade utan att de går sönder), häll vinägersåsen över salladen och gnid in ordentligt så att den blir jämnt fördelad. Fördela salladen på djupa fat och placera osten ovanpå. Strö de hackade nötterna över rätten och dekorera med päronskivor.

Den hemliga huvudrätten

Till dessert hade jag och jag, aka Linda och Kamilla, gjort en kall dessert bestående av glass, fryst grädde, hemmagjorda, rosa maränger och granatäpple. Mkt gott, ja äter sällan granatäpplen, men nu kanske jag har fått upp ögonen för granny smiths militanta kusin.

Dessutom, hemmagjorda maränger - mums! K-J och jag upptäckte till våran glädje att en hel plåt hade dömts ut för att de ansågs för mjuka. Marängernas mjukhet var inget hinder för oss, nog sagt...

Fint nyårsfirande, trots brist på sömn (2 timmar på luftmadrass). Dessutom dök Björn upp, han övergav sina öbor för oss (Mohaha) Kul att ha med sin bror hos kompisarna oxå, han e ju gammal nog nu för att delta i allt jag å mina kompisar hittar på...

På onsdag återvänder jag till snövidderna, hoppas matinspirationen består även denna termin...

Hurtigheten snodde runt och bett mig i ändan. Blev sjuk igen i söndags. Ska försöka igen imorn, någon gång måste väl immunförsvaret förstå vem det är som bestämmer!

Ni vet säkert allihopa hur det känns vissa veckor... Dagarna flyter på, ena dagen är det måndag, andra dagen är det fredag och man har ingen aning vad som hände där emellan. Allt är bara ett grått töcken av vardagsrutiner.

Det här var inte en sån vecka. Visst, fort har det gått, men den har varit fylld av... mycket.

Måndag lagade jag mat och tog farväl av en nära vän som ska flytta till sthlm och börja plugga där (på KI, där föreläsningssalarnas namn står i guldskrift, bling-blingit värre!). Efter hon hade åkt hem för att försöka återställa sin skruvade dygnsrytm gjorde jag ett försök att "tracka" Kristian. För er som int vet är Kristian en snubbe som jag försökt få tag på sedan januari. Hör och häpna, nu vet jag hur jag ska få tag på honom! Fortsättning följer...
Tisdag kväll var jag på julmötet på kärleksakuten (en organisation styrd av läkarstudenter som liknar RFSL), men innan dess hade jag varit hemma och lagat curry á la cor. Fick ett samtal på kvällen också från en kompis som INTE hade kommit in på läkarprogrammet, jag lider med dig Alex!
Onsdag var jag i skolan från halv 9 till 19.00 Vi skulle ta blodprov för att nästa vecka kolla själva om har antikroppar mot bl a vattkoppor och herpes. Det blev många timmar plugg den där dagen... Kom hem på kvällen. Förstod snart att en i kollektivet hade en dålig dag utöver det vanliga. Det blev kollektivsamtal med tröstgodis och tröst-te (mjölk för min del, vanlig mjölk, jag behövde ingen tröst, däremot godis)
Idag var det, förutom skola, dags att besöka universitetets meditationsgrupp. Innan dess satt jag dock och pratade religion med en av städarna på universitetet. Jag har varit sjuk och upptagen senaste veckorna så det har inte blivit många besök hos meditationsgruppen. Lyckligtvis lyckades jag pricka in deras sista möte innan juluppehållet. Bra meditation var det också, fick utomordentlig "skärpa" sista tio minuterna. Ryggen plågade mig dock, men jag får skylla det på mitt sjukdomsförvållade förfall...
Sen kom jag hem, lagade mat och kollade min mejl. En lärare på skolan har tydligen tagit notis om mig och några andra i klassen och mejlat och frågat om vi skulle vilja forska för henne. Nyfiken (och, måste erkännas, något smickrad) som jag var ringde jag kvickt upp (en timme efter att hon hade skickat mejlet) och stämde träff nästa vecka. Ska bli intressant att höra vilka projekt som är på gång....

Imorn ska jag göra Ph'o', tror jag... Ska iaf köpa ingredienserna... Lovar...

Tjo flöjt!

Igår återupptog jag min träning igen. Ställde klockan på 06:15 och körde ett styrkepass innan skolan. Skönt! Idag var jag dessutom ute och sprang, även det var underbart. Snacka om att man blivit en träningsnarkoman...

Till lunch hade jag bara tänkt ta lite gröt, men istället drog jag ihop något av det jag hade hemma.
Jag kokade ett paket nudlar i vatten med en torkad chilifrukt. Samtidigt rörde jag ihop en liten omelett som jag kryddade med vitlök och vitpeppar. När jag hade stekt omeletten rullade jag ihop den och skar den i munsbitar. Sen tog jag stekpannan och wokade lite morotsstavar som jag kryddade med en nypa socker. När nudlarna var färdigkokade rörde jag ner lite fysta ärtor och lät dem bli varma i eftervärmen. Alltsammans lades på en tallrik och sedan ringlade jag soja och limesaft över alltihopa. Inte så dumt faktiskt, även om snabbnudlarnas kvalité var lite sisådär.

Till middag ska jag göra ngt med kyckling, men jag har inte bestämt vad än...
Under veckan ska jag göra Ph'o', folkets röst har sagt sitt. Egentligen hade jag velat filma det hela och lägga upp som en filmsnutt, men vi har ingen kamera som e bra nog tror jag.

Löparabstinens...

Hej bloggosfären. Idag har jag gjort något indiskt med ärtor, svamp, kyckling och massor av chili och curry för att bomba mina bihålor. Sedan en vecka tillbaka har jag åkt på något eländigt vintervirus som vägrar ge med sig... Jag är i skrivandets stund en allt annat än sympatisk rumskompis och samtalspartner. Ömmande körtlar och värkande leder samverkar med en elakartad endorfinabstinens (kastar numera avundsjuka, hatiska blickar på alla som joggar å cyklar) för att göra mig asocial och butter... Tja, inte hela tiden kanske, men med jämna mellanrum. Jag mår ganska bra i tre timmar och sen mår jag ganska ruttet i tre timmar. Så har det hållt på en vecka nu.

Jag var lite orolig att det bara skulle bli en eller två röster i "poolen" men fyra e inte fy skam, dessutom vet jag att ytterliggare en person skulle rösta men gick in en timme för sent.
Då e det Ph'o' som gäller. Det ska bli kul, ska bara bli frisk först så att jag kan ta mig an det med ordentlig fokus...

Trots sjukdom å elände från min sida så samlades kollektivet på söndagen och jobbade upp en ordentlig julstämmning. Vi gjorde hårda och mjuka pepparkakor, julkolor och satt och betraktade det första brinnande ljuset i adventsljusstaken. Dessutom gjorde vi apelsiner med nejlikor i. Alltihopa var väldigt trevligt och tomtefliten belönar sig varje dag. Så fort man kommer innanför dörren så möts man av dofterna från nejliko-apelsinerna, julkolorna och pepparkakorna. De två sistnämnda står nämligen i öppna skålar i köket och krymper ständigt i antal...

Häromdagen gjorde jag något som har kommit att bli ett återkommande inslag i min matlagning, en mellanösterninspirerad kycklinggryta. Jag har inte kommit på något bra namn för den, man kanske skulle kunna kalla den typ "Palestinsk kycklinggryta". Är det möjligt att man lagar sån här mat i Palestina? Vet ej, har aldrig varit där. Därför känns det lite falskt att kalla den det, jag får se det som ett tillfälligt namn, i väntan på bättre idéer...

Den typ Palestinska Kycklinggrytan

500 gram kyckling
2 stora gullökar
500 gram krossade tomater
2-3 dl vatten
2-3 vitlöksklyftor
1/2 dl grovhackad sötmandel
1/2 dl russin
1 tsk gurkmeja
1 dl yoghurt
kanel
spiskummin
koriander
svartpeppar
olivolja

Skär kycklingen i grytbitar och skiva lökarna i ringar. Värm olivolja i en gryta och lägg i lökringarna. Stek och rör runt tills lökringarna är mjuka och väldoftande. Häll i de krossade tomaterna och vattnet. Pressa i vitlöksklyftorna. Lägg i kycklingbitarna och koka på något lägre värme i 10-15 min. Under koktiden kan du tillsätta gurkmeja och kanel, däremot vet jag inte hur de andra kryddorna kan påverkas om man har i dem för tidigt... Pröva er fram och meddela mig, det är intressant att veta hur väl smaken bevaras beroende på när kryddorna åker i. När kycklingen har kokat länge nog, lägg i mandel och russin. Slå av plattan och börja smaka av med kryddorna. Som ni ser har jag inte heller tagit med mängden på kryddorna, för jag vet inte hur mkt jag har i. I regel så skakar jag några gånger med var krydda över grytan och smakar av. Jag brukar eftersträva att kanelen blir framträdande, men inte dominant. Koriandern är mest med som ett svagt inslag och spiskumminen någonstans mittemellan. Sen pepprar jag ordentligt så att det blir lite kraft i smaken. Vid det här laget ska grytan vara varm, men inte kokande. Ta den av plattan och rör i yoghurten. Om det är för varmt kommer yoghurten skära sig. Jag har inget bra mått som säger när det är svalt nog, man får pröva sig fram. Dekorera eventuellt med färsk mynta, om du råkar ha det hemma.
Servera med couscous.

Om ni inte har röstat i mat-poolen. Gör gärna det! Jag hade känt mig omåttligt patetisk om rösttiden går ut med endast två röster. Kanske får jag göra en ny röstomgång där folk får rösta på vilken diet jag ska utsätta mig för, det kanske väcker en mer sadistisk och röstvillig sida hos folk....

Kryddmåttet ist tot! Kryddmåttet bliebt tot! Und wir haben es getötet.

Idag lagar jag mat "in courtesy of ica" jag kände för något indiskt så jag lagade de här två recepten: Kikärter med spenat och kyckling med kanelkryddad couscous.
Precis efter recepten blev de inte, jag utelämnade saffran (Måste spara saffrans-pengar till jul) och sen justerade jag kryddningen... Jag måste få ur mig det här: Vad fyller kryddmåttet egentligen för funktion? Det finns ju knappt någon krydda som förtjänar att tillsättas i en så blygsam mängd. Kanske har jag blivit kryddskadad men jag har fått som tumregel att står det 1 krm så tar jag 1 tsk. Står det 1 tsk tar jag två, kanske tre (då blir det 1 msk). Annars smakar det ju inget... Wasabi möjligtvis, den behandlar jag med respekt. Skulle det stå "1 tsk wasabi" i receptet hade det blivit så. No more, no less.

Jag funderar på att inrätta den där röstningen över vilket matlagningsprojekt jag ska ta mig an... Kandidaterna är som följer:

Ph'o'
Vietnamesisk nationalrätt. Innehåller oxsvans, groddar, nudlar, rättika, kanel, stjärnanis och en del annat. I asien är det hyfsat ovanligt med långkok, men det här ska koka i två timmar. Inte långkok precis, men en tilltagen koktid iaf.

Apelsinstek
Nåt "hemmets"-recept där man marinerar en kotlettrad med apelsinjuice, nötter och ingefära och tillagar den i ugnen.

Sorbet med ingefära
En efterrätt gjord på litchi och ingefära. Lite utmanande eftersom vi saknar glassmaskin men jag har gjort glass manuellt förr, oftast med lyckade resultat...

Anka med kokos och ananas
För den som vill se mig knalla in i en butik och beställa en anka.

Koreansk råbiff
Man tar rumpstek (en nöt-styckdel) och hackar den fint. Blandar med kryddor och lägger på en bädd av strimlat päron. Sist knäcker man ett rått ägg högst upp. Färdigt! Rawfood när den är som proteinrikast!

Palt
Traditionellt norrländsk mat. Man gör någon blandning av potatis och mjöl. Sen kramar man en boll av smeten som man har lite fläsk i mitten av. Sen ska man koka bollarna tills dom flyter upp till ytan. Om det här blir framröstat så kommer jag få ta hjälp av en inföding.

Friterade ägg
En thailändsk sidorätt som man serverar vid bröllop och nyår. Man kokar ett par ägg, skalar dessa. Sen friterar man dem och slutligen ringlar man någon stark och syrlig sås över dem...

Familjesushi
Enligt en japansk kokbok, skriven av Yukiko Duke, är uppfattningen kring sushi lite förvirrad. En "sushi" är en "sushi" för att den innehåller ris som har marinerats med risvinsvinäger. Detta inbegriper flera rätter, precis som att en "pasta" kan vara lite olika saker men med pastabasen som grund. Sushi så som vi använder är ju ändå sushi, eftersom riskudden är smaksatt med risvinäger, men det finns alltså ganska många sorters sushi.
Receptet jag funderar på är en familjesushi där man serverar riset på ett fat, dekorerat med finfördelad, rödfärgad fisk, ärtor och "guldtrådar".

Lämna gärna fler förslag, jag kanske inte kan ta med fler än 5-6 förslag i röstningen men då får jag ju material till framtida matröstningar.

Sist men inte minst vill jag lämna ett boktips - "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist. Den är bitvis ruggig, men inte så att man börjar undvika att gå ensam på kvällarna. Ibland tar den upp obehagligheter som man blir illa berörd av, rentutav riktigt äcklad. Men den riktigt stora behållningen finns i skildringen av Oskar och Eli, som bitvis nästan är tårdrypande vacker.
Har inte sett filmen än, vet inte om jag vågar. Vill inte förstöra min inre bild av historien...