Hurtigheten snodde runt och bett mig i ändan. Blev sjuk igen i söndags. Ska försöka igen imorn, någon gång måste väl immunförsvaret förstå vem det är som bestämmer!

Ni vet säkert allihopa hur det känns vissa veckor... Dagarna flyter på, ena dagen är det måndag, andra dagen är det fredag och man har ingen aning vad som hände där emellan. Allt är bara ett grått töcken av vardagsrutiner.

Det här var inte en sån vecka. Visst, fort har det gått, men den har varit fylld av... mycket.

Måndag lagade jag mat och tog farväl av en nära vän som ska flytta till sthlm och börja plugga där (på KI, där föreläsningssalarnas namn står i guldskrift, bling-blingit värre!). Efter hon hade åkt hem för att försöka återställa sin skruvade dygnsrytm gjorde jag ett försök att "tracka" Kristian. För er som int vet är Kristian en snubbe som jag försökt få tag på sedan januari. Hör och häpna, nu vet jag hur jag ska få tag på honom! Fortsättning följer...
Tisdag kväll var jag på julmötet på kärleksakuten (en organisation styrd av läkarstudenter som liknar RFSL), men innan dess hade jag varit hemma och lagat curry á la cor. Fick ett samtal på kvällen också från en kompis som INTE hade kommit in på läkarprogrammet, jag lider med dig Alex!
Onsdag var jag i skolan från halv 9 till 19.00 Vi skulle ta blodprov för att nästa vecka kolla själva om har antikroppar mot bl a vattkoppor och herpes. Det blev många timmar plugg den där dagen... Kom hem på kvällen. Förstod snart att en i kollektivet hade en dålig dag utöver det vanliga. Det blev kollektivsamtal med tröstgodis och tröst-te (mjölk för min del, vanlig mjölk, jag behövde ingen tröst, däremot godis)
Idag var det, förutom skola, dags att besöka universitetets meditationsgrupp. Innan dess satt jag dock och pratade religion med en av städarna på universitetet. Jag har varit sjuk och upptagen senaste veckorna så det har inte blivit många besök hos meditationsgruppen. Lyckligtvis lyckades jag pricka in deras sista möte innan juluppehållet. Bra meditation var det också, fick utomordentlig "skärpa" sista tio minuterna. Ryggen plågade mig dock, men jag får skylla det på mitt sjukdomsförvållade förfall...
Sen kom jag hem, lagade mat och kollade min mejl. En lärare på skolan har tydligen tagit notis om mig och några andra i klassen och mejlat och frågat om vi skulle vilja forska för henne. Nyfiken (och, måste erkännas, något smickrad) som jag var ringde jag kvickt upp (en timme efter att hon hade skickat mejlet) och stämde träff nästa vecka. Ska bli intressant att höra vilka projekt som är på gång....

Imorn ska jag göra Ph'o', tror jag... Ska iaf köpa ingredienserna... Lovar...

Tjo flöjt!

Igår återupptog jag min träning igen. Ställde klockan på 06:15 och körde ett styrkepass innan skolan. Skönt! Idag var jag dessutom ute och sprang, även det var underbart. Snacka om att man blivit en träningsnarkoman...

Till lunch hade jag bara tänkt ta lite gröt, men istället drog jag ihop något av det jag hade hemma.
Jag kokade ett paket nudlar i vatten med en torkad chilifrukt. Samtidigt rörde jag ihop en liten omelett som jag kryddade med vitlök och vitpeppar. När jag hade stekt omeletten rullade jag ihop den och skar den i munsbitar. Sen tog jag stekpannan och wokade lite morotsstavar som jag kryddade med en nypa socker. När nudlarna var färdigkokade rörde jag ner lite fysta ärtor och lät dem bli varma i eftervärmen. Alltsammans lades på en tallrik och sedan ringlade jag soja och limesaft över alltihopa. Inte så dumt faktiskt, även om snabbnudlarnas kvalité var lite sisådär.

Till middag ska jag göra ngt med kyckling, men jag har inte bestämt vad än...
Under veckan ska jag göra Ph'o', folkets röst har sagt sitt. Egentligen hade jag velat filma det hela och lägga upp som en filmsnutt, men vi har ingen kamera som e bra nog tror jag.

Löparabstinens...

Hej bloggosfären. Idag har jag gjort något indiskt med ärtor, svamp, kyckling och massor av chili och curry för att bomba mina bihålor. Sedan en vecka tillbaka har jag åkt på något eländigt vintervirus som vägrar ge med sig... Jag är i skrivandets stund en allt annat än sympatisk rumskompis och samtalspartner. Ömmande körtlar och värkande leder samverkar med en elakartad endorfinabstinens (kastar numera avundsjuka, hatiska blickar på alla som joggar å cyklar) för att göra mig asocial och butter... Tja, inte hela tiden kanske, men med jämna mellanrum. Jag mår ganska bra i tre timmar och sen mår jag ganska ruttet i tre timmar. Så har det hållt på en vecka nu.

Jag var lite orolig att det bara skulle bli en eller två röster i "poolen" men fyra e inte fy skam, dessutom vet jag att ytterliggare en person skulle rösta men gick in en timme för sent.
Då e det Ph'o' som gäller. Det ska bli kul, ska bara bli frisk först så att jag kan ta mig an det med ordentlig fokus...

Trots sjukdom å elände från min sida så samlades kollektivet på söndagen och jobbade upp en ordentlig julstämmning. Vi gjorde hårda och mjuka pepparkakor, julkolor och satt och betraktade det första brinnande ljuset i adventsljusstaken. Dessutom gjorde vi apelsiner med nejlikor i. Alltihopa var väldigt trevligt och tomtefliten belönar sig varje dag. Så fort man kommer innanför dörren så möts man av dofterna från nejliko-apelsinerna, julkolorna och pepparkakorna. De två sistnämnda står nämligen i öppna skålar i köket och krymper ständigt i antal...